På pastellblå himmel
svävar sockervadden
du aldrig fick

en ouppnåelig önskan
därför mjuk och okrossbar

I ditt huvud
ligger vadden tjock
av minst en cocktail för mycket

Din nalle
inburad
bakom spjälsängens galler

och du sjäv
fri
tills nallen vill ut igen

ta en cigarett till
Bara man är varlig
är den säkert inte farlig

Den mjuka guldbeiga plyschen
växer ut på din släta hud

Du kryper ihop
och väntar på pappa,
borrar din blanka nos
i soffan

Pappa
är inte hemma i dag,
älskling,
det är semester på hjärnkontoret

Dina stora fastsydda
ögon av glas
stirrar besviket

muttrar något gutturalt

Jag vill inte leka mer idag.