Allt som inte blev sagt i tid

Alla räddhågade som gläfste fel

Borde skällt mot flockens fiende,  i ett tidigare liv

fruktade mest att trampa igenom

                                                    den tunna skare av banaliteter

deras skor skulle ta sej fram på

när de egentligen bara var så förlamande rädda  

för att bli påminda

om den skylda insikten

och den dolda avsikten

sparlågan tänd

glida fram

på hal gyttja utan att bli nersölad av verklighet

att leva med nervöst sneglande ögon

en skygg  häst

som inte är vän

för att  inte bli ovän

att låtsas vara vid

            eller spela död?