På pastellblå himmel

svävar sockervadden

                     du aldrig fick

en ouppnåelig önskan

därför mjuk och okrossbar

I ditt huvud

ligger vadden tjock

av minst en cocktail för mycket

Din nalle

inburad

bakom spjälsängens galler

och du själv

fri

tills nallen vill ut igen

ta en cigarett till
Bara man är varlig

är den säkert inte farlig

Den mjuka guldbeiga plyschen

växer ut på din släta hud

Du kryper ihop

och väntar på pappa,

borrar Din blanka nos

i soffan

Pappa

är inte hemma i dag,

älskling,

det är semester på hjärnkontoret

Dina stora fastsydda

ögon av glas

stirrar besviket

muttrar något gutturalt

Jag vill inte leka mer idag.